Emma

Nu sitter jag ensam i mitt Borås... det känns inge vidare alltså.
Det är gött att vara här, tillbaka i lägenheten där man kan göra vad man vill, när man vill... men staden kändes helt annorlunda. Som om allt hade förändrats, fast ändå inget. Helt stört.
Åkte förbi högskolan efter att ha lämnat Martin på stationen i morse och hjälp vad jag fick lust att gå till ballen på våning 5 och steka, som man kunde göra... men skolan såg hotfullt tom ut och solen lyste med sin frånvaro...eller ja.. hur man nu säger där.

Räknade nyss ut att det är 55 dagar till skolan börjar, och jag längtar något stört!
Så stört att det faktiskt tårade sig i ögonvrån vid tanken att inte kommer träffa alla förens om 55 dagar... 55, fucking dagar...
Är det verkligen riktigt rätt? Usch.

Stört.

Jag tänkte även vara smart att boka tvättid v. 34 när jag återigen sätter min fot i Borre, men det gick inte, schemat gick bara till v. 31, illa. Så nu kommer jag säkert inte få tvättid förens v. 35-36 någonting, vilket kommer betyda att jag får tvätta mina kläder i badkaret, vilket är stört omständigt.

Nej, nu får jag nog göra något så jag hinner tillbaka till jkpg till klockan 16 då jobbet kallar.


Boråsfolket, jag saknar er något stört mycket!