Emma

Jag tänkte, för omväxlings skull, faktiskt skriva ett "riktigt" blogginlägg, som inte innehåller vad jag gjort eller vad jag ska göra. Jag tänker vara så seriös att jag ska skriva om ätstörningar.

Anledningen till detta är mitt nyårslöfte; ingen läsk, så lite godis det går och simma minst en gång i veckan.

Och anledningen till nyårslöftet är ju, självfallet, att gå ner i vikt och leva sundare. Men själva anledningen är ju att gå ner i vikt, att se bra ut, att vara nöjd med hur man ser ut... sedan att det är bra och hälsosamt är ju bara ett plus.
Något jag är rädd för är dock att jag ska, åter igen, dra det för långt... att göra det till en sjukdom.

Den sjukdom jag är räddast för är Bullimi, som egentligen inte syns förens det är för sent.
Anorexi är inte särskillt trevligt det heller, men där kan man (av mina erfarenheter) se tidigt i dess utveckling att det är något som inte stämmer. Anorexi är inte lika dolt som Bullimi men känns ändå som mer, hur ska jag uttrycka mig nu, skamligt?
Jag har sett fler i min omgivning som haft/har anorexi, men ingen verkar reagera i tid. Inte heller jag.
Men vad skulle det göra för skillnad om jag reagerade?
Vad skulle mina ord göra för att förhindra en sjukdom?
Vem skulle kunna lyssna på mig?

De som känner mig vet att sjukhus inte är min favorit och att sjukdommar skrämmer mig.
Men på ett sätt kan jag inte hjälpa att bli fascinerad av dem.
Inte mina egna, de kan gärna försvinna nu, jag har fått nog.

Och därför kommer jag att passa mig för att dra på mig några fler, tror ni det hjälper om man är med medveten?

Ja hjälp, lite seriös kunde jag visst vara.
Nu ska jag tillbaka till att äta upp årets näst sista pepparkaka!