Emma

Hej naivast i världen!
Jag kommer så bli sårad igen, men han är ju så snäll... i alla fall just nu! Varför kan inte jag älska och bli älskad av någon som är bra för mig?!

Någon som får mig le, skratta och gråta. (i den ordningen)
Någon som kan lyssna utan att avbtyta och börja prata om annat.
Någon som förstår mig.
Någon som accepterar mig för den jag är.. och tycker om mig och alla mina brister...

Det finns kanske någon för mig där ute, men han är inte här och inte nu.

Det finns så mycket "tänk om" i mitt liv... ja, allt är så nästan.
Mycket handlar "såklart" om utseendet, jag har det inte direkt till min fördel! Om man kunde ändra lite saker billigt och smärtfritt skulle jag lätt göra det nu!
Jag fattar inte att jag fått allt det fula... Min syster är smal, blond, har bröst, midja, höfter och fina ögon... jag har bara fett och höfter...
...tack arvsanlag lixom.

Jag önskar att jag kunde träna mig smal...men ingenting händer.
Önskar jag kunde äta mig smal, eller svälta mig lite, men nej...det funkar inte heller.
Varför är jag misslyckad?

Jag hatar mig själv ibland.
I dag är ibland...



OCH jag vet att ni alla tycker jag är löjlig nu, men jag tror att världen vore bättre om jag va snygg och allt det där... så i morgon börjar bantningen till ett lyckligt liv.
Jag skiter i vad ni tycker, kanske, för det är ändå mitt liv... du har inte levt det, och du vet inte vad jag går igenom!