Bekräftelse
Ibland är livet hårt.
Bekräftelse är bland det viktigaste en människa kan få, och det bästa en människa kan ge.
Men när det kommer till behovet och kraven om bekräftelse så sätter jag mig fort på tvären och rent av vägrar att bekräfta dessa människor. Det är inte det att jag inte vill, jag kan bara inte. Det utvecklas ett litet hat innom mig och jag känner mig instängd och pressad.
Kan detta ha att göra med otroligt bortskämda barn man hatar?
Falska människor som gör allt för uppmärksamheten?
Så kommer vi till det svåraste av allt.
Bekräftelse av kärlek och djupa kännslor.
Det är inte det att jag inte vill, jag bara kan inte... orden snubblar och jag känner mig instängd och pressad. Det kommer inte naturligt och det känns inte som om jag menar det när det lixom dras ut ur mig.
Ja, hjälp vilka världsproblem.
Bekräftelse är bland det viktigaste en människa kan få, och det bästa en människa kan ge.
Men när det kommer till behovet och kraven om bekräftelse så sätter jag mig fort på tvären och rent av vägrar att bekräfta dessa människor. Det är inte det att jag inte vill, jag kan bara inte. Det utvecklas ett litet hat innom mig och jag känner mig instängd och pressad.
Kan detta ha att göra med otroligt bortskämda barn man hatar?
Falska människor som gör allt för uppmärksamheten?
Så kommer vi till det svåraste av allt.
Bekräftelse av kärlek och djupa kännslor.
Det är inte det att jag inte vill, jag bara kan inte... orden snubblar och jag känner mig instängd och pressad. Det kommer inte naturligt och det känns inte som om jag menar det när det lixom dras ut ur mig.
Ja, hjälp vilka världsproblem.
Söndag
Leva livet, livet som man ska!
Fest i går, mys hela dagen idag.
Underbart!
Fest i går, mys hela dagen idag.
Underbart!
Ovärt?
Det var länge sedan jag skrev nått, jag har mest jobbat hela tiden så det har inte hänt så fasligt mycket att faktiskt skriva om.
En sak jag måste skriva lite om är ändå tisdagens sjuka upplevelse.
Jag slutade jobba klockan 12 och då hämtade Martin mig och vi åkte snabbt hem till mamma för att jag skulle få byta om lite innan dagens äventyr satte igång.
På schemat stod LISEBERG, för vår engelsman Stapsy - härlig kille han den där!- var sugen och vi var inte svåra att övertala! Så jag och mina sex grabbar trog i väg till Götet. Vi stannade såklart och fikade på vägen, mammaMarie hade packat en helt underbar korg med massa gott! Tack!
Väl framme blev det att trängas in tillsammans med alla Gothia Cup barn, men det var helt ok ändå. Inte så fasliga köer, har varit med om värre.
En sak som verkligen var värst och som jag hoppas aldrig få vara med om igen var att Rainbow kraschade, mitt framför ögonen på mig och allt känndes sjukt overkligt. Jag ville skrika men kunde inte, springa men kunde inte, hjälpa men kunde inte... sjukt.
Det mest sjuka av allt var att vi egentligen skulle åka den just då... killarna skulle bara köpa lite snacks och spela nått skyttegrejs som Martin vann en liten geting (bi/humla) som numera gänger på backspegeln i Göran (bilen), annars så skulle vi åka...
Så nu kommer det jag egentligen skulle skriva... Jag tror verkligen på något som styr det som ska hända i världen, hade de inte velat ha snacks just då och jag inte känt att jag inte orkade övertala dem så hade vi, med stor sannorlikhet, varit skadade och omskakade nu... Tack för det. Jag blev chockad nog som det blev ändå.
Ni skulle sätt uttrycken på barn, förändrar, parkvakter.... offer.... fy.
Nu får jag ont i magen av synerna, så tänker inte skriva mer.
En sak jag måste skriva lite om är ändå tisdagens sjuka upplevelse.
Jag slutade jobba klockan 12 och då hämtade Martin mig och vi åkte snabbt hem till mamma för att jag skulle få byta om lite innan dagens äventyr satte igång.
På schemat stod LISEBERG, för vår engelsman Stapsy - härlig kille han den där!- var sugen och vi var inte svåra att övertala! Så jag och mina sex grabbar trog i väg till Götet. Vi stannade såklart och fikade på vägen, mammaMarie hade packat en helt underbar korg med massa gott! Tack!
Väl framme blev det att trängas in tillsammans med alla Gothia Cup barn, men det var helt ok ändå. Inte så fasliga köer, har varit med om värre.
En sak som verkligen var värst och som jag hoppas aldrig få vara med om igen var att Rainbow kraschade, mitt framför ögonen på mig och allt känndes sjukt overkligt. Jag ville skrika men kunde inte, springa men kunde inte, hjälpa men kunde inte... sjukt.
Det mest sjuka av allt var att vi egentligen skulle åka den just då... killarna skulle bara köpa lite snacks och spela nått skyttegrejs som Martin vann en liten geting (bi/humla) som numera gänger på backspegeln i Göran (bilen), annars så skulle vi åka...
Så nu kommer det jag egentligen skulle skriva... Jag tror verkligen på något som styr det som ska hända i världen, hade de inte velat ha snacks just då och jag inte känt att jag inte orkade övertala dem så hade vi, med stor sannorlikhet, varit skadade och omskakade nu... Tack för det. Jag blev chockad nog som det blev ändå.
Ni skulle sätt uttrycken på barn, förändrar, parkvakter.... offer.... fy.
Nu får jag ont i magen av synerna, så tänker inte skriva mer.
Vila i frid
Så det finns alltså ingen rättvisa i världen...
Vila i frid.
Jag tänker på er, era vänner, era familjer.
Vila i frid.
Jag tänker på er, era vänner, era familjer.
